När saker förvandlas och går upp i rök av verklighetens dimma, under verklighetsflyktens kommandon. När allt man såg framför sig som kändes så äkta bara försvinner och man tror inte det är sant. Det bara händer, jag ser på. Mitt liv som en dålig parodi spelas om och om igen upp mitt framför mina ögon och jag står handfallen. Vill krossa rutan, glaset som gör att jag står utanför allting, vill slå, flytta på karaktärer, förvrida känslor, ställa till rätta. Men jag kan inte andas och min kropp lyder inte mina signaler. Att sedan märka, inse att jag är innanför rutan och fortfarande inte kan göra någonting, det gör för ont.

Att ha så mycket drömmar. svåra att greppa, tappa kontroll. Att veta precis vad jag vill och samtidigt inte veta någonting alls. Känslor som känns och känslor som bara är, bara ligger i kroppen och guppar som idiotiska meningslösa ting.

I väntan på något nytt, något förändrande. Alla människor utanför fönstret som ser likadana ut, gör samma saker om och om igen. Solen som kommer och går. Sängen som är obäddad och disken som är smutsig. Alla som säger samma saker, tjatar och gnäller och jag gör också samma saker..

Ge mig något betydande, gör något.

.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill vara hon som får ett glittrigt bländande ljus kring kroppskonturer när jag går igenom stor folkmassa. vill synas mest av alla, vill bli älskad av alla, vill bara bäst på allt. ...

     Cykla, cykla, cykla tills benen går av sig själva. Trampa i frustation över livet utan något mål i sikte. Flackande blick och fladdrande tankar som stör min koncentration. Framförallt för mycket tankar, känslor som hugger i bröstet; som lätt...

      Vissa dagar ser jag helt enkelt klarare än andra. Huvudet känns sådär härligt rensat, tomt men ändå upprymt; av klara tankar. Känslan av att inse vilka och vad som faktiskt betyder någonting eller allt. Att känna irritation och hat är b...

     Var är du när jag behöver dig? Jag ringer, Slår dom tio siffrorna som så många gånger förut när hela min värld håller på att rasa. Som det var då, precis som då men så olikt. Du svarade alltid mig, jag var alltid din första prioritering. Pip...

Att oroa sig för mycket gör mig bara svagare och att ha en massa måste inprentade i hjärnan förstör bara min tid. Att våga misslyckas är bra, att se sina misslyckanden som lärdomar kan vara fint. Att leva på hoppet, är det a waist of time? Att dröm...