En bra dag igår. Var på arbetsförmedlingen för första gången i mitt liv, men det vart helt okej. Ska på möte där på tisdag och få en jobbcoach, det kommer nog bli bra.

Åt även lite mat med Hon o Han vilket var mysigt. Fick ett nummer jag ska ringa angående jobb, det kommer lösa sig, det vet jag! Ska även vara hårmodell på tisdag, kan bli spännande.

Min fot gör ondare än någonsin och jag har äntligen fått en tid hos doktorn. Usch, jag gillar verkligen inte att gå till doktorn egentligen, känns aldrig som att dom riktigt lyssnar. Men min fot börjar verkligen bli helt olidlig att gå på och det gör ont både under och över den och strömmar upp i benet.   

Träffade Natta igår med, vilket var väldans trevligt. Ikväll blir det lite matlagning med Natta och Sara.

Jag har funderat på att jag borde starta en frisörblogg. vet att det typ redan finns en miljon, men jag skulle kunna tänka ut något som var lite mer orginellt, något som får den att sticka ut från mängden. jag har så mycket idéer just nu på saker jag vill göra, projekt jag vill anordna.

Ciao.

   En bättre dag. För inget kunde vara som igår. jag hatar sådana dagar, vill aldrig känna så igen. Jag lyssnar inte på någon, jag vänder taggarna utåt och tror att allt och alla är emot mig, förlåt. Så får jag ångest dagen efter, jag skäms över mig själv. Det är precis som att jag inte styr över mina handlingar, som att det är någon dum röst som får mig att tro massa saker. Men ändå är det jag som säger och gör allting. Jag måste skärpa mig, världen går inte under för att jag för tillfället inte har allt ordnat för mig. man får se det positivt, lite spänning i livet, att inte veta vad som kommer att hända kan bara vara bra, som någon slags start på något nytt.

Jag har ringt till en salong i Malmö hela dagen, men dom svarar inte! När jag verkligen anstränger mig. Har även ringt till Köpenhamn, där de lovar att ringa upp. Jag väntar otåligt..

Arbetsförmedlingen har också fått sig ett samtal ifrån mig, dit jag ska imorgon. Duktig flicka.

Nu ska jag gå ut och gå, men bara väldigt kort med tanke på min fot. Den är nog något bättre, har börjat ha bandage på den och ska se om det hjälper.

Så fint ute idag, alldeles soligt! SOOOL. Jag skulle önska mig lite vår.

Ciao.

Jag fryser. Vill bara ligga under mitt täcke och under min kudde. En sån dag som jag känner mig instängd i min egna kropp, som det känns som om det kryper myror under min hud. Dom sticker mig nästan hela tiden och det blir sår; blodiga, variga sår som gör så fruktansvärt ont. Men dom syns inte.

Jag går runt i mitt egna huvud, går vilse, hittar tillbaka och går vilse igen. Jag hittar vägar jag aldrig sett förut, får vända tillbaka för att vissa vägar är förstörda, borta..

Mina leder är stela, min kropp är trött. Mina ögon är tomma, mina händer stelfrusna.

Jag ska aldrig mer räkna med någon jag alltid trodde fanns där, ska aldrig mer lita på någons ärliga ord. Ord mot Ord. Jag tappar det, det rinner ur mina händer, jag sätter mig, kan inte stå. Jag faller. 

Jag har börjat dricka för mycket kaffe igen. Inte världens mest intressanta sak att veta, men jag ville bara påpeka det, som en slags inledande mening på mitt inlägg. Okej, nog om kaffe och inledningar.

Jag har översatt mitt cv till engelska, det är klart. Jag känner mig ganska stolt, eller kanske inte stolt, det var lite konstigt uttryckt, mest lättad för att ha det ur världen! Nu kan jag koncentrera mig på något annat, som jag inte riktigt har listad ut vad ännu, men det kommer, det kommer.

Jag har skickat mitt cv till två salonger i Malmö och två i Köpenhamn och ska skicka till en i Berlin snart. Det känns bra att ha kommit igång lite, men jag tror fortfarande på att det är bättre att åka dit, visa sig och presentera sig i verkligheten så att säga. Hade jag letat efter någon att anställa så hade jag nog mer uppskattat att man kom dit än att man skickar lite papper på vad man kan. Jag tänkte ringa salongerna nu i veckan för att vara lite extra på och eventuellt bli inbjuden till en liten intervju, IH! jag blir nervös bara av att tänka på det. Har aldrig varit på en arbetsintervju, det har liksom alltid fixat sig med jobb ändå. Genom kontakter och praktik. Men nu så.. Jag vill så gärna ha ett jobb och jag hoppas att dom ser det på mig, för om jag kan överföra min längtan efter att jobba som just frisör igen till dom så borde dom anställa mig! Bara dom inte tror att jag är desperat.. Det kanske jag börjar bli vid det här laget men det får dom inte se.

Idag tänkte jag åka och hälsa på min kära mormor för lite prat och klippning.

Ska även passa på att framkalla lite foton och titta in på Hon & Han när man ändå är i storstan. Storstan, lillstan, döda stan, Ronneby; Jag har inte saknat dig särskilt mycket. Inte staden i sig, bara lite av dess innehåll.

Min fot gör fortfarande ont. Jag borde kanske ringa doktorn? Jag hatar att min kropp alltid ska jävlas med mig. Och jag vet att jag ibland får panik över saker, men alltså jag är ju nästan alltid sjuk, det är alltid något med mig. Jag tror min fot är bättre, men den är helt stel. jag kan inte se min fotled och har inte kunnat på typ två veckor. Den knakar jättemycket när jag vickar på den och känns allmänt konstigt. Jag vill kunna ut och springa, men det kanske ändå inte är någon bra idé med tanke på vädret. Jag hatar snö, orkar inte skriva mer om det, jag bara hatar snö, den äter verkligen upp min energi punkt slut.

Nu ska jag ha en välförtjänt koffeindryck efter allt cvskrivande!

Ciao ciao!  

Så mycket snö, så lite sol. Men det är fint, mysigt att vara i Hjälmsa. Det känns härligt att vara hemma, när man ändå vet att man inte ska bo här för alltid. Det är en speciell känsla. Jag ska njuta nu innan allvaret springer ikapp mig!

Mamma och två överlyckliga små hundar mötte mig på tågstationen i Hoby i morse. Fint. Vi köpte frallor och kaviar. Som jag har saknat kaviar! Jag var och är minst sagt trött efter att ha åkt nattbussen från Berlin och sedan tåget från Malmö, men det var roligt att få en liten pratstund med mamma.

Jag ska ägna dessa dagar åt att tänka, fundera så hjärnan knakar, överväga för och nackdelar. Måste ta reda på vad jag vill. Nu. Känns faktiskt ändå som att det kommer lösa sig vart vi än flyttar eller tar vägen. Har en del grejer på gång som nog kan bli riktigt nice vilket som..

Jag är trött och är känner mig inte så kreativt motiverad som man kan behöva för att skriva.

Ciao.

Hallå i vintermörkret.

Jag tror jag har förfrysit min fot. Den gör ont när jag går på den och den är kall hela tiden. Det känns konstigt i den, lite som växtvärk om någon minns hur det kändes. Tro mig, jag minns. Jag växte väldigt snabbt som barn och hade sjukt mycket värk av det. Hemskt frusterande. I alla fall så tillhör detta min vanliga tur, jag försöker att inte vara så negativ men min kropp verkar vara så extremt känslig. Så gör det ju givetvis inte saken bättre att jag gått runt i converse i den här kylan, får väl skylla mig själv lite antar jag. Men jag har gått runt med kalla skor i alla år om vintrarna och aldrig drabbats av detta. Så blir jag nojig också, som jag alltid blir. Tänker dumma tankar och slår upp "förfrusna fötter" på google. Men mina fötter är inte svartblå som dom tydligen kan bli. Usch, jag ska ha en inne dag i ett par timmar, fixa och dona med mitt cv, laga soppa och göra situps på Johans tvshopsmäckapär som visst ska vara väldigt bra. Ikväll vill jag dricka vin och käka ost, har någon sån bild framför mig. Sitta här i världens största, finaste (och kallaste) berlinlägenhet och titta ut när det snöar och smutta på lite rött vin och duka fram en tjusig ostbricka. Märk att jag inte ens gillar ost, inte sån där möglig med gröna prickar i i alla fall, eller brieost, fy tusan vad äckligt! Men jag VILL tycka det är gott, det SER ju så gott och lyxigt ut. Men jag verkligen älskar alla tillbehör man kan ha; oliver, vindruvor, pesto, digestive (som inte finns här i dumma tyskland). Kan även tänka mig en mild mjukost med någon god smak, vitlök eller kanske gräslök?

Jag tänkte stanna i Berlin två kanske tre dagar, jag har nu varit här i snart nio dagar. Tänkte stanna några dagar till...Det är kallt och ruggigt och snöigt och allt det där, men det är det ju hemma med har jag hört. Här är ändå mysigt, vilket jag vet att det är hemma också, men jag kommer hem för eller senare.

Mitt humör är väldigt svängigt för tillfället, jag gillar inte vintern och omställningen från 35 graders värme och det här är ju helt enkelt bara så extrem. Jag vill kunna ta långa prommenader men inte ens det kan man göra, inte med converse och skinnjacka, hur mycket sockar och koftor jag än bakar in mig i. Dricka te, laga mat, skriva bästa cv:t någonsin, lyssna på mysmusik.. låter fint, klingar rätt på tungan, men det gör mig i längden lite väl rastlös. 

  Jag ska försöka stappla mig ner till tunnelbanestationen och åka till någon affär där de har varma skor, jag måste köpa det, NU. 

Ciao.

Vi har landat, det känns tomt och konstigt i kroppen. Jag har nog inte riktigt förstått att jag precis har kommit hem från en tre månaders lång asienresa. Jag saknar solen, jag saknar det speciella livet som man lever när man är ute och reser så, jag saknar alla människor vi träffade. Samtidigt är det skönt här, man kan ta ett djupt andetag och bara andas in frisk luft istället för att få kväljningar av Asienstädernas stekosdofter blandat med sopor och föroreningar. Men jag saknar lugnet, stämningen, känslan att inte veta vad som ska häna nästa dag, att bara kunna ta saker som dom kommer och känna efter; vad vill jag göra idag?

Berlin är så himla fint, det är det. Jag trivs här och stannar nog ett par dagar till. Bara strosa runt i denna underbart stora härliga lägenhet, läsa massa böcker och sitta och dricka kokande hett kaffe på något mysigt café. Kanske tänka ut vad jag vill med mitt liv...

Jag saknar att klippa! Har nog klippt Johan tre gånger under resan, bara för att det är så kul. har även klippt några andra, men bara när jag haft lust till det. Jag trodde jag skulle känna mer rastlöshet i kroppen än vad jag gör nu när jag är (nästan) hemma. Jag har hittat lugnet i kroppen och det tänker jag behålla nu i ett par dagar i alla fall.

Sista dagarna i Bangkok blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Jag åkte ambulans och spenderade en natt på Bangkoks sjukhus med dropp. Orkar inte riktigt minnas tillbaka på det men det var hemskt. Dagen innan hade jag tatuerat mig (över min gamla tribaltatuering som jag inte var så förtjust i) och min kropp var ganska nersatt. Jag hade haft svårt för att sova ett par nätter innan, med tanke på att vårt rum låg precis vid en väldigt livlig gata. Vi gick på en av världens största marknader i ett par timmar, vi planerade att gå där hela dagen och köpa så himla mycket saker, presenter och en massa kläder till oss själva. Men vi fick åka tillbaka för jag hade så ont i mitt ben, vilket ju inte var så konstigt. En tatuering är ju ändå ett öppet sår och behöver tid på sig att läka. I alla fall så skulle även Johan skaffa sig en liten tatuering så jag följde med honom till studion. Tatueraren var verkligen jätteduktigt och allt var kliniskt rent så ingen ont om det. Jag hade varit lite dålig på att dricka under dagen och hade väl druckit någon kaffe för mycket.. När Johan knappt börjat på sin tatuering kände jag att jag fick svårt att andas. Jag fick vatten och la mig ner i den andra tatueringstolen för att vila. Men det blev bara värre och värre, jag kände hur paniken började ta över min kropp. Jag fick inte luft. Jag blev alldeles varm i ansiktet och mina händer domnade av, jag hade noll känsel i dom. Eftersom vissa kan svimma när dom tatuerar sig så hade dom luktsalt som jag fick andas, tills ambulansen kom. Jag hade feber när jag kom till sjukhuset och doktorn antog att min kollaps var en kombination av att jag gått på tatueringen för länge, vätskebrist och även ac:n inne på tatueringstudion blandat med alla avgaser där ute. Jag fick spendera natten och hela nästa dag på sjukhuset med dropp och alla möjliga tabletter. Jag fick sju olika piller med mig hem. Har nu googla namnen och jag fick Rohypnol och valium! Vilka båda är narkotikaklassade i Sverige! helt sjukt att jag knaprat två valium om dagen i tre dagar. Men nu har jag sorterat ut dom från min medicinering. Antibiotikan behöver jag plus någon slags inflammationshämmande tablett och en tablett mot halsen för att den var lite svullen. tydligen så är jag extremt känslig mot aircondition. Jag vet inte, men jag mår bra nu i alla fall.

Sista tiden i Asien var annars väldigt bra. Don Det slog det mesta, längtar tillbaka dit till vårt lilla gäng som vi träffade där! Vientiane var en jättefin stad, verkligen den renaste staden om man jämför med dom andra vi var i.

Innan vi åkte till bangkok tog vi tre dagars sista sol och bad på Ko samet, ca fem timmar från bangkok. Underbart skönt och avkopplande!

Saknar alla där hemma men stannar nog här i alla fall tills efter helgen. Jag ringer eller bara dyker upp!

Saknar er på Hon & Han! Kommer in så fort jag kommer hem!

Nu ska jag dricka kaffe och bädda ner mig med massa filtar, kanske tända ett ljus!

Ciao.