Jag fryser. Vill bara ligga under mitt täcke och under min kudde. En sån dag som jag känner mig instängd i min egna kropp, som det känns som om det kryper myror under min hud. Dom sticker mig nästan hela tiden och det blir sår; blodiga, variga sår som gör så fruktansvärt ont. Men dom syns inte.

Jag går runt i mitt egna huvud, går vilse, hittar tillbaka och går vilse igen. Jag hittar vägar jag aldrig sett förut, får vända tillbaka för att vissa vägar är förstörda, borta..

Mina leder är stela, min kropp är trött. Mina ögon är tomma, mina händer stelfrusna.

Jag ska aldrig mer räkna med någon jag alltid trodde fanns där, ska aldrig mer lita på någons ärliga ord. Ord mot Ord. Jag tappar det, det rinner ur mina händer, jag sätter mig, kan inte stå. Jag faller.