Dagen har spenderats med mormor och hennes vänninna med jättelång promenad samt goda bullar och massa kaffe. Mysdag. trevligt att träffa lilla mormor, hon är så himla söt. Har verkligen så trevligt tillsammans med henne, man vill liksom bara krama om henne för snällare och varmare människa får nog man leta efter.

Har även utfört en del viktiga ärenden idag på banken och apoteket. Har beställt lite pengar och utökat mitt reseapotek en aning. Alltså, apoteket är faktiskt riktigt trevligt att gå runt på och kika bland allt som ska göra kroppen frisk och fräsh. Alla olika sortes vitaminer, krämer och sprayer som ska råda bot mot allt möjligt. blev att jag köpte lite mer än vad som var tänkt plus ett myggspray som var det nödvändigaste. Frågade i kassan om dom hade något som var lite starkare än det vanliga mygg- och insektssprayet och förklarade att vi skulle åka till Asien. Hon verkade inte förstå vad jag menade och sa att hon inte visste om myggorna var större eller värre där eftersom att hon inte hade rest i Asien. hmm.

Jag har även bakat finfina muffins nu precis som jag ska bjuda på imorgon. Om dom är goda vet jag faktiskt inte, men dom ser extremt söta ut och det är ju huvudsaken i dagens ytliga samhälle, visst?

Mamma tog förresten ett kort på hur köket såg ut efter baket (innan jag städade). Hon sa att hon skulle titta på det när hon saknade mig som mest och då påminnas om att i alla fall köket är fint utan mig eller något sånt. snällt.

ointressant

ciaopaj  

Drömde om mitt liv inatt. Det var snurrigt, mer komplicerat än vad det känns i verkligheten faktiskt. Det var så rörigt, fick ingen känsla om när i livet jag befann mig, tror att det hoppade lite fram och tillbaka. Det handlade mycket om att inte känna någon kontroll, inte ha någon trygghet alls. Min kropp försöker nog att förbereda mitt undermedvetna på någonting som inte min hjärna riktigt har förstått ännu.

Jag är så peppad på vår resa, min och Johans resa. Det låter så fint. Jag vill bara åka nu! trots att vi inte har fixat visum eller någonting så är jag inte ens nervös, vet att det kan bli hur som helst, vilket känns alldeles underbart bara. På något sätt kommer det lösa sig och vi kan inte bestämma eller förutse det nu, det går bara inte.

Jag har fått så mycket ny inspiration från London i både frisyrer och på livet. Vet inte om detta visar sig ännu, varken på håren eller i mitt liv. Men det kommer. Känner mig säkrare när jag klipper och även i mitt liv, på vad jag vill, på hur mycket jag vill satsa och är beredd att ge och ta. Jag känner trygghet, trots att jag är påväg att släppa så mycket.

ciao.      

Mitt huvud är absolut helt fullproppat, hela jag är fylld av nya intryck, nya tankar. All information, alla vackra helt otroliga saker jag har sett och upplevt. London! helt underbar stad säger jag bara. Den här helgen har verkligen gett mig så mycket längtan i livet. jag vill göra så mycket, och jag vet att livet har så mycket att erbjuda! Jag vill ta en massa risker, testa nya saker.

Hela min resa måste sjunka ner lite längre i mig innan jag kan skriva om den, men det var så väldigt lyckat det kunde bli i alla fall! Det har gett mig  så väldigt mycket. Jag har kommit på saker om mig själv som jag nog inte riktigt visste tidigare. Mitt tankesätt har blivit så mycket klarare. jag har tagit tid att verkligen tänka på mig själv, vad jag vill.

Jag måste sova nu innan jag faller ihop! byeciao.

 Jag tryckte på den vita strömbrytaren som sitter strax nedanför det låga taket i vår lilla ostädade stallbod utanför vårt hus. Det hela gick så snabbt. Jag skymtade något svart uppe i det högra hörnet av taket, något som förflyttade sig i en ögonblinks snabb hastighet. Jag blev helt förstenad och det gick som ilningar igenom hela min kropp. Jag blir alltid sådär när jag ser en spindel. Alldeles stel för några sekunder innan min hjärnas signaler lyckas nå min kropp och jag springer iväg så snabbt jag bara kan. Men inte denna gången. I panikens hetta intog min kropp något slags lugn. Något som intalade mig själv att det inte var någon fara. Jag tog ett djupt andetag och kunde till och med se på de krypande små benen och den svarta lilla knappkroppen tillhörande besten i taket; som egentligen inte ens var speciellt stor och garanterat helt totalt ofarlig. Antar att jag kommer få se värre spindlar i Asien så det är väl bara att börja vänja sig?

Det börjar bli mörkt tidigt på kvällarna och solens strålar visar sig allt mindre om dagarna. Det talas om att man ska ta vara på ljuset och försöka vara ute i det friska vädret. Idag har jag minst sagt gjort det. Har solen nått över Hjälmsa så har den även nått mina rosiga kinder. Har varit ute och gått två långa rundor med hundarna, en runda ensam tänkandes på en massa massa saker och en mer social prommenad med mamma. Har även sprungit en sväng, vilket var skönt! Det brukar vara okej, men detta var riktigt härligt och jag tyckte inte ens det var så jobbigt. (kanske jag inte sprang tillräckligt långt, menmen). Tänkte först inte rida men så kände jag att jag ändå ville passa på, min lediga dag och så ska nog Cherie säljas snart med.. Det var tur att jag red för det var den roligaste ridturen på länge på en helt galen häst!

Min kropp är så sjukt trött, medan min hjärna inte är lika sömnig. Ska i alla fall krypa ner i min nybäddade säng och lyssna på musik och bara tänka och förhoppningsvis somna tillslut.

CIAO.

Var precis ute och sprang, just när solen höll på att gå ner, när den nästan helt var försvunnen och himlen var helt rosafärgad. Det var härligt! Speciellt efteråt förstås, då kroppen är sådär härligt varm och musklerna sådär spända. Jag gillar den känslan. 

Har bara jobbat mellan tio och två idag, kan vara lagom ibland. Lagade mat tillsammans med mamma när jag kom hem och sedan gick vi en jättelång runda och pratade massor om allting. Kändes roligt och skönt att umgås med mamma. Var även med henne och hundarna på agilitytävling igår! Det var hur kul som helst att se ala söta hundar, plus att Lili vann och Ebba kom femma, sötnosarna! och mamma tycker det är jättekul och det är så bra att mamma verkligen brinner för något så mycket tycker jag.

Resan börjar närma sig nu, och nervositeten börjar komma över mig allt mer. Kom på igår att mitt vaccin mot kolera som Johan och jag hämtade ut i halmstad förra veckan hade stått i mitt rum i en hel vecka! Det ska förvaras i kylskåp i 2 till 8 grader.. Blev lite irriterad för var inte så sugen på att lägga ut mer pengar på vaccin. Men det var tydligen ingen fara, vilket kändes som en lättnad i alla fall. Har även fixat med försäkringen idag, good girl.

Känns bra att ha kommit igång någorlunda med lite träning igen. Har ju alltid ridit minst fem gånger i veckan förut och har verkligen avskytt att springa. Men nu är det helt plötsligt hel okej. Imon när jag är ledig ska det nog springas en lite längre runda. Kanske blir en ridtur också i höstrusket..

Nu ska jag göra lite honungste och bara mysa under en filt. Ciao!  

Jag hatar att vara uppsvälld i magen. Hatar att jag skulle äta den där glassen ikväll, den var ju liksom inte ens speciellt god. fattar inte varför jag alltid ska trycka ner så mycket på en och samma gång bara för att det är lördag kväll och jag ser på film, jag äcklas. Filmen var i alla fall väldigt bra, Blown apart med Ewan McGregor och Michelle Williams. Så sjukt deprimerande och ångestgivande visserligen.. Vilket kanske inte var det bästa för mig ikväll. Jag vet inte, inte just nu i alla fall.

Har haft en väldigt mysig dag med Linda och Svante idag. Färgat Lindas hår och varit ute och gått och pratat massa, vilket kändes jätteskönt.

ÅHH, om bara min jäkla mage kunde sjunka ihop typ två decimeter så hade det varit så himla skönt och folk skulle kunna sluta tro att man var gravid...

Tråkigt inlägg jag vet, men allt jag kan tänka på är min mage som kurrar och gör ont..

BYE CIAO.

Jag är så fruktansvärt rastlös. Bestämde mig för att bara ha en lugn kväll med mamma och pappa, vilket lät väldigt mysigt. Och ja, det var mysigt, bara det att dom blev trötta och gick o la sig halv tio. Själv så var jag som en trasdocka när jag kom hem från jobbet vid halv sex så jag somnade helt klubbad i tvsoffan och sov i typ två timmar. Så nu är jag hur pigg som helst! redo för vad som helst, skulle nog kunna ut och springa en mil känns det som i benen! Eller gå ut och dansa i flera timmar. Nu är det ju bara så att jag befinner mig i Hjälmsa, världens minsta håla ute på landet. Känner inte att jag vill gå ut i mörkret här heller, byborna här vägrar gatlysen för att behålla den "lantliga känslan" så att säga. Tvn botar absolut inte min rastlöshet och egentligen inte datorn heller. Det kryper bara ännu mer i benen och jag får panik av att sitta stilla. Tanken av att krypa ner i en varm skön säng med en bra bok och en kopp te låter väldigt skönt i mitt huvud men efter lite eftertanke känner jag att det är inte något som min kropp kommer bli stimulerad av.

Var helt okej på jobbet idag, lagom mycket att göra. Min sista kund kom aldrig så jag slutade en timme tidigare än vanligt. Hade även långlunch och gick då en jättelång skön prommenad i höstvädret. har kommit på att jag verkligen uppskattar hösten på ett helt annat sätt det här året än vad jag gjort tidigare. Kanske det är för att jag har blivit äldre och ser livet på ett annat sätt och liksom njuter av det mer, nej jag vet inte. Det har nog snarare att göra med att vi ska åka till 40 gradig värme om en månad och jag vet att jag kommer slippa vintern.

Undrar om man får mer "kryp" i benen av träningsvärk? Har varit ute och sprungit dessa dagarna och känner av det lite i benen, vilket känns riktigt bra på ett sätt. Men dessa obehagskänslorna i benen hade jag gärna sluppit.. men man kan ju inte få (eller slippa) allt här i livet. Känner på mig att detta kommer bli en jobbig och ganska sömnlös natt. När jag inte kan sova får jag ofta panik och vrider på mig hit och dit i sängen, vilket man ju egentligen bara blir piggare av så det är ganska dumt. När jag var liten så hatade jag verkligen att sova, jag sa att det bara var jobbigt och tråkigt och faktiskt ingenting för mig. Nu vet jag dock bättre och har insett att man inte kan leva ett fungerande liv utan sömn, i vart fall inte jag.   

Imorgon blir det eventuellt att kika på en utställning i Ronneby med mormor om hon skulle vilja det. Det hade varit trevligt att träffa henne lite med, jag får se annars får jag väl gå själv. Har tänkt att jag ska rida en lång runda i skogen med om vädret blir okej. Måste passa på att rida mycket nu, mamma funderar nämligen på att sälja Cherie eftersom att hon inte känner att hon orkar ha det passet och så har hon inte riktigt tid att rida henne så mycket som Cherie nog skulle önska.

På kvällen imorgon blir det nog att träffa Linda och lilla Svante, hoppas på att det blir så!

Saknar min söta idag med såklart. Försöker intala mig själv att vi snart kommer att träffas och slå bort dom jobbiga tankarna på hur länge till det verkligen är. För det är ju faktiskt nästan en månad, en hel lång månad. Men det kommer gå bra det vet jag, bara jag får höra min älskades röst imon så kommer det genast att kännas bättre, det vet jag.

Nu ska jag jogga trettio gånger upp och ner i vår spiraltrappa eller något.. CIAO!

Så mycket känslor och starka ord i ett och samma rum. Så blockerade tankar av kaoset i vårt innersta. Två oroliga själar som inte kan höra något runt omkring, som bara ser och hör dimma.

Blåbärsblå ögon av intensiv ärlighet som får mig att bara vilja le. Trygga händer som verkligen visar känslor på ett magiskt vis, som gör mig lugn och pirrig på samma gång. Den mörka men mjuka rösten som viskar saker som jag aldrig hört tidigare, som jag bara kunnat drömma om. Jag saknar dig Johan. Jag vill ha dig här nära mig, skratta tillsammansmed dig och bara vara vi tillsammans.

Har haft det helt underbart i Laholm med Johan och hans föräldrar dessa dagar. Så himla fint, så roligt och härligt! Har upptäkt Halmstad och Laholm och framför allt haft en massa tid tillsammans med min fina. 

Jag kommer ha mycket att göra den här tiden. Kommer bli mycket jobb, alla som vill ha tid nu innan jag åker och många vill även klippa sig nu när höstmörkret börjar visa sig. Och så London nästa helg! Helgen därpå ska jag på Svantes namngivning vilket ska bli trevligt som tusan. 

Den 31 oktober ska jag få mitt efterlängtade gesällbrev! En sak som jag kan säga att jag faktiskt är otroligt stolt över. 

Vill att tiden ska rusa iväg men ändå inte. Vill ta vara på den sista tiden här hemma som aldrig kommer att komma igen på samma sätt..

I MISS YOOOU! ciao.