Jag tryckte på den vita strömbrytaren som sitter strax nedanför det låga taket i vår lilla ostädade stallbod utanför vårt hus. Det hela gick så snabbt. Jag skymtade något svart uppe i det högra hörnet av taket, något som förflyttade sig i en ögonblinks snabb hastighet. Jag blev helt förstenad och det gick som ilningar igenom hela min kropp. Jag blir alltid sådär när jag ser en spindel. Alldeles stel för några sekunder innan min hjärnas signaler lyckas nå min kropp och jag springer iväg så snabbt jag bara kan. Men inte denna gången. I panikens hetta intog min kropp något slags lugn. Något som intalade mig själv att det inte var någon fara. Jag tog ett djupt andetag och kunde till och med se på de krypande små benen och den svarta lilla knappkroppen tillhörande besten i taket; som egentligen inte ens var speciellt stor och garanterat helt totalt ofarlig. Antar att jag kommer få se värre spindlar i Asien så det är väl bara att börja vänja sig?

Det börjar bli mörkt tidigt på kvällarna och solens strålar visar sig allt mindre om dagarna. Det talas om att man ska ta vara på ljuset och försöka vara ute i det friska vädret. Idag har jag minst sagt gjort det. Har solen nått över Hjälmsa så har den även nått mina rosiga kinder. Har varit ute och gått två långa rundor med hundarna, en runda ensam tänkandes på en massa massa saker och en mer social prommenad med mamma. Har även sprungit en sväng, vilket var skönt! Det brukar vara okej, men detta var riktigt härligt och jag tyckte inte ens det var så jobbigt. (kanske jag inte sprang tillräckligt långt, menmen). Tänkte först inte rida men så kände jag att jag ändå ville passa på, min lediga dag och så ska nog Cherie säljas snart med.. Det var tur att jag red för det var den roligaste ridturen på länge på en helt galen häst!

Min kropp är så sjukt trött, medan min hjärna inte är lika sömnig. Ska i alla fall krypa ner i min nybäddade säng och lyssna på musik och bara tänka och förhoppningsvis somna tillslut.

CIAO.