Jag har börjat dricka för mycket kaffe igen. Inte världens mest intressanta sak att veta, men jag ville bara påpeka det, som en slags inledande mening på mitt inlägg. Okej, nog om kaffe och inledningar.

Jag har översatt mitt cv till engelska, det är klart. Jag känner mig ganska stolt, eller kanske inte stolt, det var lite konstigt uttryckt, mest lättad för att ha det ur världen! Nu kan jag koncentrera mig på något annat, som jag inte riktigt har listad ut vad ännu, men det kommer, det kommer.

Jag har skickat mitt cv till två salonger i Malmö och två i Köpenhamn och ska skicka till en i Berlin snart. Det känns bra att ha kommit igång lite, men jag tror fortfarande på att det är bättre att åka dit, visa sig och presentera sig i verkligheten så att säga. Hade jag letat efter någon att anställa så hade jag nog mer uppskattat att man kom dit än att man skickar lite papper på vad man kan. Jag tänkte ringa salongerna nu i veckan för att vara lite extra på och eventuellt bli inbjuden till en liten intervju, IH! jag blir nervös bara av att tänka på det. Har aldrig varit på en arbetsintervju, det har liksom alltid fixat sig med jobb ändå. Genom kontakter och praktik. Men nu så.. Jag vill så gärna ha ett jobb och jag hoppas att dom ser det på mig, för om jag kan överföra min längtan efter att jobba som just frisör igen till dom så borde dom anställa mig! Bara dom inte tror att jag är desperat.. Det kanske jag börjar bli vid det här laget men det får dom inte se.

Idag tänkte jag åka och hälsa på min kära mormor för lite prat och klippning.

Ska även passa på att framkalla lite foton och titta in på Hon & Han när man ändå är i storstan. Storstan, lillstan, döda stan, Ronneby; Jag har inte saknat dig särskilt mycket. Inte staden i sig, bara lite av dess innehåll.

Min fot gör fortfarande ont. Jag borde kanske ringa doktorn? Jag hatar att min kropp alltid ska jävlas med mig. Och jag vet att jag ibland får panik över saker, men alltså jag är ju nästan alltid sjuk, det är alltid något med mig. Jag tror min fot är bättre, men den är helt stel. jag kan inte se min fotled och har inte kunnat på typ två veckor. Den knakar jättemycket när jag vickar på den och känns allmänt konstigt. Jag vill kunna ut och springa, men det kanske ändå inte är någon bra idé med tanke på vädret. Jag hatar snö, orkar inte skriva mer om det, jag bara hatar snö, den äter verkligen upp min energi punkt slut.

Nu ska jag ha en välförtjänt koffeindryck efter allt cvskrivande!

Ciao ciao!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill vara hon som får ett glittrigt bländande ljus kring kroppskonturer när jag går igenom stor folkmassa. vill synas mest av alla, vill bli älskad av alla, vill bara bäst på allt. ...

     Cykla, cykla, cykla tills benen går av sig själva. Trampa i frustation över livet utan något mål i sikte. Flackande blick och fladdrande tankar som stör min koncentration. Framförallt för mycket tankar, känslor som hugger i bröstet; som lätt...

      Vissa dagar ser jag helt enkelt klarare än andra. Huvudet känns sådär härligt rensat, tomt men ändå upprymt; av klara tankar. Känslan av att inse vilka och vad som faktiskt betyder någonting eller allt. Att känna irritation och hat är b...

     Var är du när jag behöver dig? Jag ringer, Slår dom tio siffrorna som så många gånger förut när hela min värld håller på att rasa. Som det var då, precis som då men så olikt. Du svarade alltid mig, jag var alltid din första prioritering. Pip...

Att oroa sig för mycket gör mig bara svagare och att ha en massa måste inprentade i hjärnan förstör bara min tid. Att våga misslyckas är bra, att se sina misslyckanden som lärdomar kan vara fint. Att leva på hoppet, är det a waist of time? Att dröm...