Direktlänk till inlägg 17 september 2009

This is the first day of my life

Av Linnea Blomqvist - 17 september 2009 08:45

Så mycket tankar och funderingar som flyger runt i mitt huvud just nu. Om bara lite mer än en månad så kommer mitt liv se så annorlunda ut, vilket känns väldigt skönt på många sätt. Efter ett strukturerat frisörjobb med någorlunda fasta tider och en fritid som bestod av att träffa vänner, pojkvän och familj och rida på mammas gamla häst så kommer jag inom en snar framtid vara på andra sidan jordklotet tillsammans med Johan. Det känns helt fantastiskt och bara så skrämmande på en och samma gång! Det bubblar i magen av förväntan när jag tänker på vår ganska oplanerade resa samtidigt som det suger till lite i ryggslutet av en slags känsla av rädsla. En rädsla för något nytt helt olikt det jag har nu, en förändring som kommer att förändra hela mitt liv och förhoppningsvis också min syn på mitt liv och hur jag vill leva det. Det är så stort men ändå så enkelt. Jag kan inte förstå eller föreställa mig hur något kommer bli. Jag har väldigt svårt för att beskriva mig själv, hur jag är och hur jag reagerar i olika situationer (det är så olika från fall till fall), men i alla fall så ser jag mig som en person som föredrar att ha endel kontroll över saker, veta ungefär hur saker kommer att bli osv. men min framtid är bara så snurrig! Det känns såklart lite förvirrande men jag tror ändå att det känns skönt, tror jag.  


Idag är en ny dag med nya möjligheter att förändra världen. En liten prick på jorden som jag.

Jag har inte längre så fasta tider på jobbet, är numera timanställd. Efter att jag har tagit mitt gesällbrev så har min lön fördubblats, vilket jag inte klagar på, men jag kan inte jobba när jag inte har kunder, för det har mina chefer inte råd med. Så jag får liksom trycka ihop mina kunder, så det blir korta men intensiva arbetspass. Det är helt okej. Jag får i princip samma lön som jag fick före jag tog mitt gesäll, men jobbar bara hälften så mycket då jag får tid för annat. Jag klagar inte även om jag gärna hade jobbat lite mer nu innan resan.

Ställde klockan i morse för att komma upp lite tidigare och få avnjuta min halva lediga dag i vaket tillstånd. Det blir långfrukost och sedan långprommenad följt av mysig ridtur i skogen. Måste även ringa till polisstationen och fråga om jag behöver byta mitt pass innan vi åker. Det är verkligen inte alls lång tid kvar!

Igår såg jag världens sötaste hund! Det  måste han vara, Nattas lilla nya tillskott Rocky. Kul att träffa Natta och Jannike igår och mysa med god kladdkaka och prata om en massa saker som hade hänt och sådär.   

   Sensommar/början av hösten är helt okej ändå, men den där regniga blåsiga kylan om ett par veckor vill jag helst slippa. Det känns så avlägset nu men usch, snart så.. Isiga vindar som piskar en i ansiktet och gör så att kroppen blir sådär stel och kall. Jag hatar kyla!


Nu kan jag inte längre stå emot mitt kaffebehov, min kropp skriker efter koffein, så ciao.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Linnea Blomqvist - 6 oktober 2010 22:36

Vill vara hon som får ett glittrigt bländande ljus kring kroppskonturer när jag går igenom stor folkmassa. vill synas mest av alla, vill bli älskad av alla, vill bara bäst på allt. ...

Av Linnea Blomqvist - 21 juli 2010 22:46


     Cykla, cykla, cykla tills benen går av sig själva. Trampa i frustation över livet utan något mål i sikte. Flackande blick och fladdrande tankar som stör min koncentration. Framförallt för mycket tankar, känslor som hugger i bröstet; som lätt...

Av Linnea Blomqvist - 20 juli 2010 23:03


      Vissa dagar ser jag helt enkelt klarare än andra. Huvudet känns sådär härligt rensat, tomt men ändå upprymt; av klara tankar. Känslan av att inse vilka och vad som faktiskt betyder någonting eller allt. Att känna irritation och hat är b...

Av Linnea Blomqvist - 19 juli 2010 22:05


     Var är du när jag behöver dig? Jag ringer, Slår dom tio siffrorna som så många gånger förut när hela min värld håller på att rasa. Som det var då, precis som då men så olikt. Du svarade alltid mig, jag var alltid din första prioritering. Pip...

Av Linnea Blomqvist - 13 juli 2010 14:01

Att oroa sig för mycket gör mig bara svagare och att ha en massa måste inprentade i hjärnan förstör bara min tid. Att våga misslyckas är bra, att se sina misslyckanden som lärdomar kan vara fint. Att leva på hoppet, är det a waist of time? Att dröm...

Ovido - Quiz & Flashcards