Konstig dag. Mitt mobilalarm ringde klockan fem! Efter att ha tvingat ner lite yoggi i en inte allför hungrig mage och tagit en snabb dusch så följde Josse mig ner till bussen i en mörk malmömorgon som inte riktigt hade blivit till dag ännu. Tvingade ögonlocken att vara öppna för att inte missa hållplatsen centralen. Väl på tåget somnade jag nästan direkt och sov hyfsat skönt från och till för att vara i ett tåg. Väl framme i ronneby så hämtade pappa mig vid stationen för att köra mig till jobbet, vilket uppskattades. (det ska tilläggas att jag knappt ens har en kilometer till salongen från tågstationen). Anledningen var att jag hade glömt att titta när jag hade min första kund i fredags innan jag slutade, så om jag började nio hade jag inte hunnit gå. Min pappa är väldigt snäll när han vill! I alla fall så började jag inte förrän kvart över tio och prommenerade runt lite i ronneby i höstrusket. Var meningen att jag bara skulle ha fyra kunder och då sluta vid fyra, men blev kvar till stängning efter att det ringt flera kunder som ville komma samma dag. Det var helt okej, har inte ens varit trött. Märkligt..

Har haft en jättefin helg i malmö tillsammans med Josse med mycket prat, skratt och fest. Saknade Johan väldigt mycket och tänkte mycket på allt vi har tillsammans. Men att komma ifrån ronneby och hjälmsa kan vara så himla skönt ibland, ofta. Ronneby måste vara världens tystaste mest deprimerande stad. Om man nu ser en enda själ när man går på stan så möts man inte precis av en glad min. Nej usch, man blir bara sömnig av den staden om man ens kan kalla det för stad. Malmö är väldigt mysigt, det tycker jag verkligen. Men frågan är om man inte tröttnar? Det beror givetvis på hur man lever osv, men så himla inspirerande kanske det ändå inte är efter något år. Allt är helt klart bättre än blekinge..

Nu börjar jag bli riktigt trött, det kliar i ögonen och sticker i benen. Jag gäspar hela tiden och känner mig som den lataste i världen som inte ens orkar gå upp till sängen, och stället sitter här och lyssnar på musik och väntar på att bli lite piggare typ. Lite piggare för att gå och lägga mig, hm.

London om två veckor nu vilket ska bli lovely! Hoppas på att få se massa härliga frisyrer och uppvisningar. Och att se London! har aldrig varit där och det är nog helt galet hoppas jag på.

Är en sådan lustig mellanperiod nu. Jag jobbar ungefär bara i en månad till, vilket på ett sätt känns som en evighet medan det på ett annat sätt känns lite sorgligt och som om jag borde ta vara lite på den sista tiden.. jag vet inte. Men jag vet att jag ändå inte kommer ångra mig, never.

Nu ska jag dricka lite varm mjölk och läsa lite i min bok sedan blir det nog sängen..

Bye ciao  

 

Candy

28 september 2009 23:38

Härlig bild!

http://eyecandy.devote.se

 

syster

3 oktober 2009 13:44

jag snodde bilden och bloggidén från dig. hope you don´t mind!

http://josefinsvarld.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vill vara hon som får ett glittrigt bländande ljus kring kroppskonturer när jag går igenom stor folkmassa. vill synas mest av alla, vill bli älskad av alla, vill bara bäst på allt. ...

     Cykla, cykla, cykla tills benen går av sig själva. Trampa i frustation över livet utan något mål i sikte. Flackande blick och fladdrande tankar som stör min koncentration. Framförallt för mycket tankar, känslor som hugger i bröstet; som lätt...

      Vissa dagar ser jag helt enkelt klarare än andra. Huvudet känns sådär härligt rensat, tomt men ändå upprymt; av klara tankar. Känslan av att inse vilka och vad som faktiskt betyder någonting eller allt. Att känna irritation och hat är b...

     Var är du när jag behöver dig? Jag ringer, Slår dom tio siffrorna som så många gånger förut när hela min värld håller på att rasa. Som det var då, precis som då men så olikt. Du svarade alltid mig, jag var alltid din första prioritering. Pip...

Att oroa sig för mycket gör mig bara svagare och att ha en massa måste inprentade i hjärnan förstör bara min tid. Att våga misslyckas är bra, att se sina misslyckanden som lärdomar kan vara fint. Att leva på hoppet, är det a waist of time? Att dröm...