Att oroa sig för mycket gör mig bara svagare och att ha en massa måste inprentade i hjärnan förstör bara min tid. Att våga misslyckas är bra, att se sina misslyckanden som lärdomar kan vara fint.

Att leva på hoppet, är det a waist of time? Att drömma och önska i lagon mängd borde vara bra för själen, så länge jag mår bra.

Man kan alltid må bättre, kan alltid ligga snäppet över i allt. Jag tror gräset är väldigt mycket grönare på andra sidan i ganska många fall. Så länge man vågar hoppa över, även om staketet är högt och för stunden känns ganska omöjligt. Jag försöker leva för stunden, vara nöjd med det jag har, men jag kommer aldrig sluta upptäcka nya saker även om vissa saker blir om ett par år. Nu ska jag ut och leva. Take care. Ciao L.