Cykla, cykla, cykla tills benen går av sig själva. Trampa i frustation över livet utan något mål i sikte. Flackande blick och fladdrande tankar som stör min koncentration. Framförallt för mycket tankar, känslor som hugger i bröstet; som lättar lite om jag kämpar lite mer. Puls som stiger i bröst, blodsmak ger kväljningar. Gråt som fastnar i halsen för att övergå till iska. Jag inser att inte hela min värld kan bestå av rättvisa, men vissa regler borde faktiskt följas ibland..alltid.

Ciao L.