Så mycket snö, så lite sol. Men det är fint, mysigt att vara i Hjälmsa. Det känns härligt att vara hemma, när man ändå vet att man inte ska bo här för alltid. Det är en speciell känsla. Jag ska njuta nu innan allvaret springer ikapp mig!

Mamma och två överlyckliga små hundar mötte mig på tågstationen i Hoby i morse. Fint. Vi köpte frallor och kaviar. Som jag har saknat kaviar! Jag var och är minst sagt trött efter att ha åkt nattbussen från Berlin och sedan tåget från Malmö, men det var roligt att få en liten pratstund med mamma.

Jag ska ägna dessa dagar åt att tänka, fundera så hjärnan knakar, överväga för och nackdelar. Måste ta reda på vad jag vill. Nu. Känns faktiskt ändå som att det kommer lösa sig vart vi än flyttar eller tar vägen. Har en del grejer på gång som nog kan bli riktigt nice vilket som..

Jag är trött och är känner mig inte så kreativt motiverad som man kan behöva för att skriva.

Ciao.

Hallå i vintermörkret.

Jag tror jag har förfrysit min fot. Den gör ont när jag går på den och den är kall hela tiden. Det känns konstigt i den, lite som växtvärk om någon minns hur det kändes. Tro mig, jag minns. Jag växte väldigt snabbt som barn och hade sjukt mycket värk av det. Hemskt frusterande. I alla fall så tillhör detta min vanliga tur, jag försöker att inte vara så negativ men min kropp verkar vara så extremt känslig. Så gör det ju givetvis inte saken bättre att jag gått runt i converse i den här kylan, får väl skylla mig själv lite antar jag. Men jag har gått runt med kalla skor i alla år om vintrarna och aldrig drabbats av detta. Så blir jag nojig också, som jag alltid blir. Tänker dumma tankar och slår upp "förfrusna fötter" på google. Men mina fötter är inte svartblå som dom tydligen kan bli. Usch, jag ska ha en inne dag i ett par timmar, fixa och dona med mitt cv, laga soppa och göra situps på Johans tvshopsmäckapär som visst ska vara väldigt bra. Ikväll vill jag dricka vin och käka ost, har någon sån bild framför mig. Sitta här i världens största, finaste (och kallaste) berlinlägenhet och titta ut när det snöar och smutta på lite rött vin och duka fram en tjusig ostbricka. Märk att jag inte ens gillar ost, inte sån där möglig med gröna prickar i i alla fall, eller brieost, fy tusan vad äckligt! Men jag VILL tycka det är gott, det SER ju så gott och lyxigt ut. Men jag verkligen älskar alla tillbehör man kan ha; oliver, vindruvor, pesto, digestive (som inte finns här i dumma tyskland). Kan även tänka mig en mild mjukost med någon god smak, vitlök eller kanske gräslök?

Jag tänkte stanna i Berlin två kanske tre dagar, jag har nu varit här i snart nio dagar. Tänkte stanna några dagar till...Det är kallt och ruggigt och snöigt och allt det där, men det är det ju hemma med har jag hört. Här är ändå mysigt, vilket jag vet att det är hemma också, men jag kommer hem för eller senare.

Mitt humör är väldigt svängigt för tillfället, jag gillar inte vintern och omställningen från 35 graders värme och det här är ju helt enkelt bara så extrem. Jag vill kunna ta långa prommenader men inte ens det kan man göra, inte med converse och skinnjacka, hur mycket sockar och koftor jag än bakar in mig i. Dricka te, laga mat, skriva bästa cv:t någonsin, lyssna på mysmusik.. låter fint, klingar rätt på tungan, men det gör mig i längden lite väl rastlös. 

  Jag ska försöka stappla mig ner till tunnelbanestationen och åka till någon affär där de har varma skor, jag måste köpa det, NU. 

Ciao.

Vi har landat, det känns tomt och konstigt i kroppen. Jag har nog inte riktigt förstått att jag precis har kommit hem från en tre månaders lång asienresa. Jag saknar solen, jag saknar det speciella livet som man lever när man är ute och reser så, jag saknar alla människor vi träffade. Samtidigt är det skönt här, man kan ta ett djupt andetag och bara andas in frisk luft istället för att få kväljningar av Asienstädernas stekosdofter blandat med sopor och föroreningar. Men jag saknar lugnet, stämningen, känslan att inte veta vad som ska häna nästa dag, att bara kunna ta saker som dom kommer och känna efter; vad vill jag göra idag?

Berlin är så himla fint, det är det. Jag trivs här och stannar nog ett par dagar till. Bara strosa runt i denna underbart stora härliga lägenhet, läsa massa böcker och sitta och dricka kokande hett kaffe på något mysigt café. Kanske tänka ut vad jag vill med mitt liv...

Jag saknar att klippa! Har nog klippt Johan tre gånger under resan, bara för att det är så kul. har även klippt några andra, men bara när jag haft lust till det. Jag trodde jag skulle känna mer rastlöshet i kroppen än vad jag gör nu när jag är (nästan) hemma. Jag har hittat lugnet i kroppen och det tänker jag behålla nu i ett par dagar i alla fall.

Sista dagarna i Bangkok blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Jag åkte ambulans och spenderade en natt på Bangkoks sjukhus med dropp. Orkar inte riktigt minnas tillbaka på det men det var hemskt. Dagen innan hade jag tatuerat mig (över min gamla tribaltatuering som jag inte var så förtjust i) och min kropp var ganska nersatt. Jag hade haft svårt för att sova ett par nätter innan, med tanke på att vårt rum låg precis vid en väldigt livlig gata. Vi gick på en av världens största marknader i ett par timmar, vi planerade att gå där hela dagen och köpa så himla mycket saker, presenter och en massa kläder till oss själva. Men vi fick åka tillbaka för jag hade så ont i mitt ben, vilket ju inte var så konstigt. En tatuering är ju ändå ett öppet sår och behöver tid på sig att läka. I alla fall så skulle även Johan skaffa sig en liten tatuering så jag följde med honom till studion. Tatueraren var verkligen jätteduktigt och allt var kliniskt rent så ingen ont om det. Jag hade varit lite dålig på att dricka under dagen och hade väl druckit någon kaffe för mycket.. När Johan knappt börjat på sin tatuering kände jag att jag fick svårt att andas. Jag fick vatten och la mig ner i den andra tatueringstolen för att vila. Men det blev bara värre och värre, jag kände hur paniken började ta över min kropp. Jag fick inte luft. Jag blev alldeles varm i ansiktet och mina händer domnade av, jag hade noll känsel i dom. Eftersom vissa kan svimma när dom tatuerar sig så hade dom luktsalt som jag fick andas, tills ambulansen kom. Jag hade feber när jag kom till sjukhuset och doktorn antog att min kollaps var en kombination av att jag gått på tatueringen för länge, vätskebrist och även ac:n inne på tatueringstudion blandat med alla avgaser där ute. Jag fick spendera natten och hela nästa dag på sjukhuset med dropp och alla möjliga tabletter. Jag fick sju olika piller med mig hem. Har nu googla namnen och jag fick Rohypnol och valium! Vilka båda är narkotikaklassade i Sverige! helt sjukt att jag knaprat två valium om dagen i tre dagar. Men nu har jag sorterat ut dom från min medicinering. Antibiotikan behöver jag plus någon slags inflammationshämmande tablett och en tablett mot halsen för att den var lite svullen. tydligen så är jag extremt känslig mot aircondition. Jag vet inte, men jag mår bra nu i alla fall.

Sista tiden i Asien var annars väldigt bra. Don Det slog det mesta, längtar tillbaka dit till vårt lilla gäng som vi träffade där! Vientiane var en jättefin stad, verkligen den renaste staden om man jämför med dom andra vi var i.

Innan vi åkte till bangkok tog vi tre dagars sista sol och bad på Ko samet, ca fem timmar från bangkok. Underbart skönt och avkopplande!

Saknar alla där hemma men stannar nog här i alla fall tills efter helgen. Jag ringer eller bara dyker upp!

Saknar er på Hon & Han! Kommer in så fort jag kommer hem!

Nu ska jag dricka kaffe och bädda ner mig med massa filtar, kanske tända ett ljus!

Ciao.

   Vi har varit pa varldens finaste stalle, Don det i Laos. Vi tyckte om det sa mycket sa vi stannade i atta natter. En liten o, med mycket backpackers, men absolut inte pa det dar jobbiga turistiga tviset.. Nejnej. Traffade bara masa trevliga manniskor och det bodde aven laobor dar. Sa fint med floden och naturen. Man blev bara sadar skont avslappnad och ons atmosfar fick mig att kunna njuta riktigt ordentligt som jag sa lange egentligen varit ute efter, men kanske inte riktigt forstatt. Det var da jag ocksa insag att jag inte vill hem. Svimma inte nu mamma och pappa. Men jag tankte allvarligt andra min flygbiljett och allting, men jag tror att jag borjar vanja mitt huvud vid att aka hem nu. Tror. Jag vill inte hem, men biljetten ar ju bokad och icke ombokningsbar. Jag bearbetar hemresan i huvudet men passar pa att ta vara pa den sista tiden.

Vi ar i Vang Vieng och det regnar och ar inte ens varmt. Det ar sjukt vacker natur men vadret suger verkligen.

ciao.

Denna gangen ar det inte jag som ar sjuk. Stackars Johan, han ar inte alls bra i sin mage. Ar antagligen maten han at nar vi kom hit i eftermiddags. Det ar sa fruktansvart hemskt att vara magsjuk. Det gor sa sjukt ont och man vill bara sjunka genom jorden. Varje gang man reser sig upp kanns det som att man ska do och kroppen vill bara vanda ut och in pa sig, usch. Hoppas och onskar att han ar frisk imorgon, vi har namligen bokat en tredagarstur till templen. Johan som verkligen sett fram emot detta sa lange, men det loser sig, annars far vi helt enkelt skjuta upp det en dag.

Vi har bestammt oss for att aka till Laos efter Siem reap. Ett stalle precis vid gransen (kommer inte ihag namnet nu, men nagot med 4000 islands), dar man kan se delfiner om man har tur. Det hade varit sa himla kul! vill verkligen se i alla fall en liten delfin.

Igar var jag ute och gick en jattelang prommenad i Phnom penh. Det tog i alla fall lang tid, man kan inte direkt halla samma tempo som hemma, det var 35 grader varmt. Jag gick inom en marknad dar jag hittade varldens coolaste rosa klocka for 20 kr, riktigt bra kop! Plus en klanning for 25 kr. Jag ar nojd med dagens inkop. Jag gick aven langs med floden och bara satt och solade lite. Tyckte verkligen om Phnom Penh, aven om man var lite trott pa det i slutet.

Nu har vi alltsa anlant i Siem reap. Har inte hunnit se oss omkring annu, men man fick ju en overblick nar man akte tuktuk. Verkar vara en mysig by. Vi sover forresten pa ett guesthouse for 1 dollar, billigast hittills. Nice.

Nu maste jag kolla till Johan, hjartat!

Ciao.

VILL BARA SKRIVA ETT LITET KORT INLAGG TILLAGNAT MIN MAMMA & PAPPA!  Bara for att jag tycker om dom och saknar dom lite ibland.

Brukar ju faktiskt traffa er i princip varje dag sa detta ar en stor omstallning. Ni ar sa fina och jag uppskattar allt ni gor for mig och har gjort. Nar man ar yngre ser man  ganska mycket bara rakt framfor sig, reflekterar inte over saker osv. Nar man nu ar lite aldre och nagra ar klokare inser man hur mycket man uppskattar saker och ting. Man kan titta tillbaka med andra ogon och inse att man faktiskt haft och har det valdigt bra. Mycket tack vare er; mamma & pappa.

Tack! ville mest skriva att ni ar bast!

M, lite sa kanns det. Vi har typ sett allt som man bor se har, eller visst kan man alltid se mer, men vi kanner oss ganska nojda med den har staden om jag uttrycker mig sa. Inte for att vi inte gillar att vara har, for det har varit jattebra o vi gillar staden.

Vi var lite lata som inte laste om hur man skulle soka visum till Laos, med tanke pa att det har varit sa enkelt till dom andra landerna. I alla fall sa var vi pa Laos ambassad idag, men den var stangd; saklart, det ar ju sondag.. Man har ingen bra koll pa dagarna har maste jag erkanna. I alla fall sa har det varit nyarsdagen, lordag o sondag, sa aven om vi hade varit lite mer effektiva med visumansokan hade vi nog anda inte fatt det tidigare. Sa nu kommer vi fa det imorgon kvall forhoppningsvis och da aker vi alltsa harifran tisdag morgon, till Siam Reap for att se en massa feta tempel, bland andra Ankor Wat! ska bli nice.

Nah trang i Vietnam var trevligt. Mysig strand och traffade en hel del roliga manniskor. Tog aven en liten bat till en av oarna, vilket var kul att se. Det som var irriterande dock var att vi inte fick aka med lokalbaten eftersom att vi var turister, lite daligt men men man fick acceptera det aven om man kanske inte borde, det ar ju faktiskt rena rasismen. Man kan helt enkelt inte reflektera for mycket over det. Bade Vietnam och Thailand har ju olika priser och formaner for olika manniskor.. Man kan ju bara forestalla sig om Sverige skulle ha olika busstaxor for olika nationaliteter, ar liksom inte helt politiskt korrekt i mina ogon. Men som sagt kan vi inte gora nagot at det forutom att pruta pruta pruta!

Kambodja. De flesta manniskor man traffar ar helt underbart trevliga. I Thailand och Vietnam med, men nagot trottare pa turister. 

Efter Nah Trang akte vi nattbuss till Saigon och sedan buss till Phnom pehn for att sedan ytterligare en buss till Sihanoukville. Hela resan tog 22 timmar. Vi var nagot uttrottade nar vi kom fram, julafton och allt. Traffade ett par manniskor och det blev en del alkohol kvallen till ara. Trevlig men valdigt ovanlig julafton med nagon liten tar falld over lilla sota familjen som var mer saknad an nagonsin denna dag. 

Blev mycket chill och mys i Sihanoukville, med massa god mat, bad och sol.

Phnom Penh fick aran att bli staden dar vi skalade in det nya forvantansfulla ar 2010. Kvallen var helt okej, men baren vi var pa var inte helt okej med 60-70ariga gubbar som smekte sjuttonariga sma asiater under kjolen. Tur att jag inte var helt i mitt fulla medvetande for da hade jag nog spytt. Fy och usch!

Igar klippte jag av mig haret, jag ar nojd.. nacken blev valdigt fin och tight, precis som jag vill att den ska vara. Tjejen kunde knappt nagon engelska men hon loste det. Hon var jatteduktig som tur var, jag satt pa min vakt och sa STOP!, nar hon ville flicka ur haret dar fram.. Blev inte riktigt som jag hade tankt mig, men jag ar nojd anda.

Igar var vi aven pa s21, en skola som anvandes som tortyrcenter\fangelse under kriget. Det var valdigt kansolmassigt hart, nagot av det varsta jag har sett. Det var inte ens lange sedan det hande, kanns sa himla overkligt samtidigt som det kandes sa verkligt nar man var dar och sag allting med sina egna ogon och laste om alla tragiska oden som blev verklighet for en sa stor del av befolkningen.

Det ar bara en manad tills vi aker hem, kanns konstigt. Men en manad ar anda ganska lang tid intalar jag mig...

CIAO.

Jo, det ar sant! vi at en slags nyttig kaka som inneholl kobajs fran nagra speciella kalvar som at nagot extra naringsrikt gras. Det komiska var att killen som var var guide avslojade inte forran efterat vad denna mystiska delikatess inneholl, MEN bada Johan och jag visste faktiskt vad det var eftersom att vi hade pratat med nagra killar som varit pa samma tripp for ett par dagar sedan. Och nej, det var inte gott men det smakade inte bajs, eller om jag sager sahar som jag trodde att bajs smakade...

Jag har skjutsat Johan hela vagen sa jag har alltsa varit dagens chauffor och kort over stock och sten i flera mil. Landskapet var helt fantastiskt fint dar vi korde, bland det finaste jag sett skulle jag nog nastan kunna pasta. Vart forsta stopp var pa en cricketfarm (cricket=syrsa, grashoppa) dar vi fick se hur dom sag ut i olika stadier, fran att dom var sma larver tills de var nastan fullvuxna (precis innan dom fick sina vingar) da de inte fick leva mer och var dags att matta nagons tomma mage! Efter besoket fick vi satta oss vid ett dukat bord med friterade crickets med chilisas. Forst var vi lite skeptiska, men efter att guiden knaprat i sig ett par stycken med god aptit testade vi andra fyra med en viss tveksamhet. Det var gott! Vi at till och med dom som inte hade frityr pa sig! ata groteska svarta insekter som liknar stora grashoppor var utanfor min varld forut men har kandes det bara sa ratt! Efter vart grottbesok tror jag nog bestamt att jag aven overvunnit min spendelfobi.

Vi stannade till pa en silkesfabrik och fick se dom dar silkesdjuren som jag inte minns vad dom heter men dom var valdigt sota i alla fall. Vi fick en varsin souvernir, ett sadant djur som ligger i en silkeskupa, den kommer utvecklas om ungefar en manad om den nu kommer overleva i min vaska vilket jag tvivlar lite pa.

Vi har sett valdigt mycket idag sa jag kommer knappt ihag allt.  Ett jattemaktigt vattenfall, en svampodling, ett kaffeplantage... Efter mycket akande pa snirkliga vagar och en del stopp sa var vi framme i guidens barndomsby. Dar traffade vi en minoritetsgrupp som bodde i ett smutsigt skjul med betonggolv. Barnen sprang runt nakna i leran och man forstod att dom var valdigt fattiga. Mannen var ute och jagade hela dagarna och kvinnorna forsorjde familjen genom att vava. Det ena barnet hade en jattestor bold pa rumpan som inet sag sa bra ut. Dom hade tydligen gratis sjukvard men var inte for sjukhus opch foredrog att behandla sig pa egen hand. A andra hade dom i princip aldrig influensan eller forkylningar, deras immunforsvar var nog ogenomtrangligt och ganska hardat vid det har laget. men man kan ju gissa att dom borde fa andra sjukdomar... Guiden berattade att dom inte behovde leva riktigt under dessa forhallandena  utan hade nog haft rad att ha lite hogre standard i tillvaron, men att dom helt enkelt trivdes med att ha koket i samma skjul som sovrummet, att dom inte behovde nagot annat an det allra nodvandigaste. Valdigt nyttigt att se och en oandling kontrast till vart vasterlandska samhalle som vi bara flyter med allt som ofta utan att ens agna en tanka till att vi har det sa himla bra, sa sjukt bra rent ut sagt. Sedan behover man ju inte ma battre av det, men vara mojligheter ar ljusar ifran de har maniskornas.

Vi bjods pa nudelsallad med tofu av var guides (som jag har glomt bort namnet pa) mormor och vi testade en massa olika spannande frukter. (plus kobajs..)

Killarna som skjutsade det andra paret sa att jag var en duktig mopedforare och engelskmannen sa att han var imponerad av mig efter att jag hade kort i stan har i Dallat. Vi hade kunnat fa skjuts vi ocksa men vi sa att ja, vi kan kora moped.. Undra om jag hade vagat om jag visste hur trafiken var inne i stan. Min mage knot ihop sig rejalt vid ett par tillfallen kan jag saga men nu ar jag stolt over att ha klarat det.

har haft en jattefin tripp idag, verkligen mysigt och intressant. Johan kopte jattefina tyger pa silkesfabriken och en tjusig sjal. Jag hittade ingen som foll mig i smaken tyvarr men i Bangkok ska det shoppas sen innan vi aker hem kan jag lova!

Nu kanner jag mig tvungen att ga upp och duscha for jag vet att Johan ar jattehungrig ( jag med!!) Vi ska festa till det med PIZZA! Jag ar inte direkt en pizzoman men nu maste jag erkanna att jag ar massa massa sugen!

Ciao, vi hors!